En liten titt i gästboken

Vår gästbok är alltid lika spännande att läsa. Man kanske kan kalla det för små kärleksbrev till gården, djuren och skärgårdsmiljön runt oss. Senaste helgens gäster skrev så här:

"Jag kände på mig att det här var rätt ställe för oss! Härliga cykelturer. Mängder av svamp på Fogdö. Havsörnar som visade upp sig i all sin glans. Fantastisk röding, och en tryckare med minsta fåret. Bastun skall vi prova nästa gång."

Att våra söta roslagsfår förgyller vistelsen för våra gäster, ser man på den här fantastiska bilden på lilla "Sockan". Tack Camilla & Kenny för lånet av bilden.

Vem kan motstå en puss från denna goding?

 Så här skrev Camilla och Kenny i vår gästbok:

"Tack för varmt välkomnande och mysigt boende med mycket hemkänsla. Vi känner oss utvilade och sugna på att flytta från Stockholm. De gosiga roslagsfåren var underbara!"

Skärgården full av c-vitaminer

Så här i skördetider går vi gärna ut i havsbandet för att plocka havtorn. Bären är sprängfulla med c-vitamin. Bara att plocka och mumsa i sig direkt från busken. Ett enda litet havtornsbär innehåller lika mycket c-vitamin som en apelsin. Som om inte det räcker får man i sig rejält med Omega 3 och Omega 6. Bäret förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och visar god effekt vid hudsjukdomar. Proffsen använder en press direkt på busken och låter havtornsjuicen rinna ner via ett rör i flaskor. Saltet som stänker in från havet gör att havtornsbäret trivs bland kobbar och skär. Den har ingen konkurrent om växtplatsen vid saltvattnet och breder snabbt ut sig.



Sprängfull med nyttigheter

 Hur använder man då bären bäst? Jo, i läckra efterrätter, sötsyrliga godsaker, nyttiga kakor, varmrätter och förstås till marmelad. Syns även när VM-kockarna är i farten. I höst är det extra gott om bär så vi passar på att frysa in. När sedan höstförkylningarna dyker upp, tar vi oss en rejäl "hutt".

På besök hos Sigrid

En spännande, men också lite bortglömd kvinna i Grisslehamn är Sigrid Engström. Sigrid var gift med Albert Engström och flyttade vid förra sekelskiftet tillsammans med sin make till Skeppargården i Grisslehamn. Sigrid som var adlig, hette som ogift Sigrid Sparre af Rossvik. Paret förlovade sig 1892 och bodde innan de flyttade till Grisslehamn på Rådmansgatan 20 i Stockholm.

Sigrid med sin familj

Häromveckan fick vårt kvinnliga företagarnätverk en guidning av Engströmsgården och ateljén. Duktiga guiden från Albert Engströmssällskapet Siv Grähs berättade om familjen Engströms innehållsrika liv i Grisslehamn bland fiskare och originella personligheter. Vi satt tysta som små möss och lyssnade andäktigt på guidningen. Vi fick titta in i famljens kök, salonger och kammare. I husets andra våning finns gästrummet där endast August Stridberg fick bo när han gästade gården. Rummet har en fantastisk utsikt över Ålands hav.

Engströmsgården " Adamsberg"

Siv Grähs berättar om livet vid förra sekelskiftet på gården och ateljén vid Ålands hav

Så här skrev Albert Engström år 1892 om sin blivande hustru:

" Jag vågar påstå att jag aldrig förut träffat någon kvinna så intelligent och vi pratade kommo öfverens att det andra voro drängar och pigäschern nära på, och litteratur och konst och kärlek och religion och vi hunno med allting. Det är en styv flicka. Jag ska odla bekantskapen och resa dit ner i sommar. Jag är ditbjuden. Där har du historietten. Bekantskapen med en människa är ett guldfynd."

Albert och Sigrid fick tre barn; Malin, Lisa och Lars-Bruno. Malin var under åren 1916-1918 förlovad med Evert Taube. Sigrid led svårt av reumatism. De flyttade tillbaka till Stockholm men behåller Engströmsgården som sommarställe. I ett av de sista breven skriver Sigrid att hon längtar hem - och med hem menar hon sin bostad i Grisslehamn. Sigrid avled 1942.

Albert Engströms sällskapets webbplats

Skogens skafferi

Läste nyligen att det finns beräkningar som säger att endast en tiondel av det Sveriges skogar producerar tas vara på. Oskattbara värden ruttnar ner. Därför är det hög tid att besöka sina gratisförråd. Finns det något godare än nystekta egenplockade kantareller? Doften och smaken är oemotståndligt. Ett härligt sensommarnöje är att ta motorbåten till någon ö och förhoppingsvis komma till helt otrampad mark.

När vi senast kom fram till vår (hemliga) ö, luktade det svamp på lång väg. Vi spanade efter Karl-Johan, trumpetsvamp och kantareller. Plötsligt upptäcker vi "svamptjuvarna" en bit bort. Någon hade hunnit före! Typiskt! Bökande i mossan stod Herr och Fru Rådjur mumsande i svampriket. Tanken på kvällens kantarellmacka gjorde dock att vi trampade vidare och vips, gav det resultat!



Lycka!  Skogens stolta delikatesser.

Så ut i skogen och fyll på ditt skafferi. Skärgårdens skogar är full av godsaker varav 90% ruttar bort. Skön motion och frisk luft på köpet. Nu börjar snart spaningen efter höstkantarellerna som vi avnjuter i den galet goda trattkantarellsoppan. Mums! 

Jakten på en svunnen tid

Nu har vi haft spännande besök på gården igen. Fem glada damer som släktforskat från morgon till kväll, i fem dagar. Vad glad jag blev när jag fick göra ett studiebesök bland datorer, fotografier, böcker, släktträd och allehanda forskningsmaterial.
I sällskapet fanns riktiga veteraner som släktforskat i trettio år. Måste ha suttit oändligt många timmar bland mantalslängder, jordeböcker och bouppteckningar. För att kanske till sist hitta någon svårläst och sirlig textrad som kan tillföras släktträdet.

Det tog inte många minuter av mitt besök, förrän vi började tala om vår månghundraåriga gård och vips fick jag delta i slagningar på internet i kyrkoböckerna på Väddö. Vi hittade raskt den gamla beteckningen Tomta 1, där vi fann gårdsägaren Matts Persson som givit namn till vår gård. Gårdsägaren Matts Persson dog i en svår storm den 10 oktober 1777. I dödsboken finns att läsa;

"Anders Larsson från Tomta drunknade på Ortala viken, då han skulle fara till kyrkan och det förmedelst en ganska stor och svår storm, 40 år gammal. Brita Olsdotter, även från Tompta och ovannämnda Anders Larssons hustru, samma gång och igenom samma storm druknad, 34 år gammal. Matts Persson, likaledes från Tomta, samma gång och igenom samma storm drunknad, 64 år gammal och lämnade änka efter sig, som även råkade uti samma olycka men blev av en bonde från Bärby och Häverö församling benämnd Olof Mattsson, som hörde de olyckligas ynkliga ropande, förbarmade sig över dem, rodde till dem med en båt och förmedels Guds hjälp halp henne från en eljest säker död tillika med en dräng och piga från flera gånger nämnda Tomta by."

Väddö Församlings dödbok från 1777

Arma människor. I texten kan man se att Tomta har stavats på flera sätt, Tompta och även Tomtha i andra skrifter.

 Kista från tiden då Matts Persson var gårdsägare

När det gäller Mats Persgården finns släktforskning gjord av Matts Andersson som var ättling i granngården Lars Matsgården, som vi glädjande nog fått ta del av. Helt fantastiskt att följa leden från nutid till år 1674 då gårdsägaren Mich Mattsson står som första ägare till Mats Persgården. Detta vid en delning av mantalen på stamfastigheten Tomta Nr 1.Denna ursprungliga gård finns nedtecknad i jordeboken från år 1557. Alltså första ägaren finns skriven här för 454 år sedan. En hisnande lång tid.

Gårdsägare Pettersson i början på 1900-talet

Utrotningshotade skärgårdsbor

De kommer framspringande direkt när vi kommer. Viftar glatt på svansen när de blir kliade och klappade i den mjuka pälsen. Förmodligen vet lammen att de räknas till de mer värdefulla. De är allmogefår av rasen Roslagsfår.

Äntligen har gården fått sina Roslagsfår. En ras som funnits sedan 1600-talet och fortfarande har sin unika och sällsynta genuppsättning. Alla dagens Roslagsfår har sitt ursprung från en besättning på Raggarö, straxt norr om Singö. De var på vippen att försvinna men hos Henry Jansson på Raggarö fann man på 1990-talet, vid en inventering, en liten skock som i dag är förfäder till landets och världens alla Roslagsfår.




Furuviksparkens fäbod

Efter en tids sökande, annonserande och ringande fick vi kontakt med Furuviksparken i Gävle. De hade tre lamm och en tacka som vi fick köpa. Med hyrd hästtrailer gav vi oss i väg. På Furuviks fäbod träffade vi kunniga djurskötaren Eva som presenterade oss för hela gänget av Roslagfår, Gästrikefår, getter och fjällkor. Bräkande skiljdes fåren från sina syskon och mammor och lastades ombord. Redan några minuter efter hemkomsten till sitt nya hem på Väddö, betade hela flocken lugnt i nya hagen. Till rasens egenskaper hör att de är otroligt tama, tysta och tillgivna. Likt vår hund Nellie, kryper de till och med upp i famnen och vill bli kliade.

Lammen Stina, Tuva-Li och Sockan

I föreningen Svenska Allmogefårs levande genbank finns våra flickor med. Ett viktigt arbete att bevara rasens framtid och egenskaper. Kanske får vi vara med och utöka stammen med egna lamm framöver.